Projektet finansieras av Arvsfonden

Annelie Aspegren

Ålder:
Favoritmat:
Intresse:
Är bra på att:

inlägg 1 vad bör man tänka på inför 14 september

Jag tänker att vi ska fundera på hur vill jag rösta i valen utan att någon att bli påverkad.

Vilket parti tro ni rör mest om i soppan i kommunen, landsting och riksdag.

Vilka är frågorna påverka eller ska man bara rösta blankt.

Det finns 8 st och vilket är det jag faller för.

Jag kommer att ställa ett par frågor till samtliga partier i olika kommuner och kanske är mina frågor någonting som ni också ställer er.

1. Vilken är det absoluta viktigaste punkten i ert parti?

2.skiljer det sig på frågorna från kommun till kommun?

3. Hur vill ni påverka andra männikor?

4. Varför ska jag välja ert parti?

5. Vem tro ni kommer att vinna valet?

En liten valvaka på min blogg. Se vidare….

Dela gärna!

en stund ute igår och fotade

här är resultatet:

Dela gärna!

nya mål i livet

B

B

snart är terminen slut och flytten till växjö närmar sig. Efter sommaren så kommer terminen med förhoppningsvis då jag tar en högskoleexamen i bild. Så nära och mycket jobb för att klara detta mål. En högskoleexamen ger mig ett steg ytterliggare till att kunna komma in på ett pogram på universitet.

Dela gärna!

ny arbetsuppgift till draman

Teaterprojektet

Monolog

Av Annelie Aspegren 2014

Från text till föreställning

”Ibland är det på modet att aktörerna ska spela ”sig själva”- publiken ska alltså titta på dem som privatpersoner”.s. 14

Jag kanske ska börja ifrån början och med när jag skrev texten som hela min performance grundade sig på. Min inspiration till texten kom ifrån en verklig händelse i mitt liv. Det är inte alltid lätt när samhället motarbetar det som de inte kallar normalstörda. Men med det ordet kanske man ska fråga sig själv vem som är normal. Min monolog handlade om utanförskap och hur jag ser på samhället. Monologen hade många känslor med sig så det var många i min publik som tyckte att jag var modig som spelade mig själv. Som Galo sa är det ändå en roll och man måste veta att det inte är på riktigt även om man spelar sig själv, utan att rollen klär man av sig sedan och går tillbaka till sitt vanliga liv igen och det kanske många gånger man inte vågar stå upp, som detta fall i en monolog, och visa vad man står för. Jag hade inte de tankar när man spelar sig själv att man är en privatperson utan man är en person som ger så mycket av sig själv som man själv vill. Men jag kände ändå att det var nervöst att spela sig själv när jag hade mitt framträdande. Men som tidigare sagt vet inte publiken vad som tillhör mig som privatperson eller vad som tillhör skådespeleriet.

Det magiska är ändå att kunna förvandla värderingar och känslor till en verklig föreställning. Många av oss i samhället vågar inte spela monologer på detta sätt. Detta är synd att människor håller sina upplevelser som är jobbiga inom sig själva. Detta skapar många gånger dålig ohälsa. Man kan väl också säga att min monolog handlade lite om psykodrama som betyder att man spela upp sina verkliga händelser till publiken där gestaltningen får utlopp för upplevelserna man har gått igenom.

Performance eller teater

Vad är egentligen performance och teater och vad har de gemensamt? Performance är teater men ändå inte. Det kanske är en luddig beskrivning.

”Det har sagts många gånger att teater är en konst som lever i ögonblicket, som uppstår här och nu, aktörerna gör något som aldrig kan hända igen inför publikens ögon.”s. 9

Man kan väl hålla med om att min monolog/ performance var baserad på en del film och en del live som gjorde att den del som var live aldrig kommer att upprepas på samma sätt igen som den filmade som alltid är likadan. Här kan man börja dra en del paralleller om vad som är teater och vad som inte är teater. Teater kan ibland byggas upp på olika sätt som i mitt fall där jag använde många olika tekniker för att bilda en helhet som min publik tolkade som inre monolog med sig själv när min monolog spelades upp. Jag känner en trygghet att blanda tekniker för att skapa den rymden i upplevelser i min konst. Jag arbetade på ett enkelt sätt med film och live uppträdande som fick mitt inre sinnesrum att lyfta från golvet till taket i livesituaionen. Allting i framförandet som spelar en roll för scenrummets magi ska ha den betydelse som man vill ha. Jag har mest arbetat med film när jag framför hur mitt liv är. Jag tycker att man kan inte alltid föreläsa hur en person med en nedsättning fungerar utan det är viktigt att ta till olika medier för att få människor att förstå hur en person, som jag brukar säga inte är normalstörd, fungerar. Det är intressant hur konst kan utveckla och göra att man förstår varandra. Speciellt i teaterns ögonblick som uppstår här och nu kan göra skillnad i vårt samhälle.

Men vad är då performance likheter med teater?

Det finns tre saker som utmärker om det är en performance eller ej. Det är att den utörs live, äger rum inför åskådare och emellanåt medverkar representanter för andra konstarter och den som uppträder är konstnären själv.

”I definition av teater av ”teater”, som jag så småningom kommit fram till. I definitionen är alla komponenterna nödvändiga och bildar ett sammanhang som för mig är själva hemligheten med teater. ”s. 9

I och med min monolog har jag förstått hur viktig sammanhanget är med scenrummets installation och mig själv som skådespelare. Det finns många delar som hänger ihop och så många som behöver samarbeta för att en teater ska fungerar från regissör till den som tar hand om kläderna. I min monolog var jag alla dessa på samma gång. Det blev ett ett väldigt lyckat resultat eftersom scendekoren samt mina kläder talade samma språk så att mitt budskap med monologen nådde fram till publiken. Detta lärde jag mig mycket om den gången då jag fick ett gestaltande av ett scenrum inför en festival.

Från repetition till uppspel

I repetitionsstadiet brukar man tala om två huvudfaser, man ska utforska och forma pjäsen på bästa sätt.

”Därför måste dessa två faser- forska och forma – i viss mån löpa parallellt och naturligtvis också beroende på pjäsens karaktär.” s. 69

I mitt repetitionsarbete arbetade jag löpande för att få till bästa möjliga lösning. Det som kom till mig tidigt var hur jag ville vara klädd. Sedan föll det sista på plats, bit för bit, och det var viktigt att varje form och färg på detaljerna i min monolog var den bästa för att det skulle tilltala vartannat. Det viktigaste arbetet jag kände var att försöka göra texten som var basen i min monolog levande med olika perspektiv som skulle mötas och få en rymd av en atmosfär som tilltalade min publik.

Först var jag väldigt osäker hur jag skulle låta film och mitt live framträdande mötas, men med klipp och redigeringen gav det mesta sig själv. Jag känner att monologen av publiken gav en känsla av en resa samt saga. Jag bruka många gånger prata om sagan i våra liv och att vi hela tiden reser i våra liv.

Jag höll fast vid mitt mål samt den idé hur jag vill ha det. I mina gestaltningar är jag väldigt säker och jag var denna gång påverkad av läraren om hur jag skulle kunna begränsa så att texten skulle få tala. Därför var jag väldigt osäker om scenrummet till dagen innan. Den situationen som min monolog handlade om var också en begränsning. Men jag brukar tala att motgångar ger oftast bättre resultat för min del. Då ser jag en utmaning att komma över detta hinder.

Det lättaste är nog att arbeta ensam då kan man följa sin kvinnliga intuition.

Innehåll och form i monologen

”Den viktigaste aspekten på forskande inställning är att söka de situationer som utlöser texten, alltså inte enbart vad personerna pratar om utan vad som händer.” s. 82

Det som var viktigt med min text var att inte bli för känslomässigt berörd eftersom det var en text som var skriven utav mig själv. Det som texten handlade om var ord skrivna på pappret men min känsla i monologen var ju ändå den som skulle bygga upp hela föreställningen men ändå att jag var känslomässigt berörd så fungerade det att spela monologen så att publiken lyssnade och iakttog den med stora ögon. Det är inte bara att skriva en text som spelas upp utan det är lika viktigt att arbeta med ord, ljud och bild. Med detta menar jag det visuella är lika viktigt som det som vi tar in genom orden. Har man inte rätt spänning i berättelsen så kan huvudbudskapet sjunka. Man kan väl säga att jag har jobbat med en utforskande tanke med min monolog. Det är ju inte viktigt hur jag är som skådespelare utan scenrummet kan ju bygga upp den känsla som monologen handlar om och hjälpa upp mina skådespelaretalanger.

”Vad är rollen ute efter och vad gör han för att nå sitt mål?” s.85

Det som var viktigaste med min rollfigur av texten var att försöka få fram oskuldsfullheten samt att den skulle få en mjuk sida som skulle vara en kontrast till textens hårda ord. Det jag många gånger också med det jag spelar och gör är att livet är alltid värt att leva samt att det finns vändpunkter som vi bara måste hålla ut samt vänta in.

”Musik och ljudeffekter är ett annat av teaterns språk med mycket stora möjligheter.” s. 60

Scenrummet

”Men konstigt nog ser man ofta ett väldigt slarv med just detta, som har så stor betydelse för spelet.” s. 62

Jag tänkte på allt, till och med ingångsintrot när de kom, för att det skulle ta upp deras uppmärksamhet från första stund. Den musiken och filmen jag använde mig utav är gjord för djupmeditation så att de skulle komma i stämning direkt och ha den känsla som hela monologen skulle handla om. Många tänker tyvärr att själva scenrummet som är deras talade språk då de kommer in på scenen. Allt sägs inte i skådespeleriet utan sägs genom i vilken miljö de spelar i. Mycket av detta har jag lärt mig på den tiden jag gick kurser i hur man redigerar film. Sätter man ett ljud till en naturbild blir det någonting helt annat än en naturbild, den kan bli levande på många sätt och detta hämtar vi upp med våra sinnen. Tyvärr måste jag säga att det är många som glömmer bort detta trots att detta också är viktigt. I min monolog tog jag till och med möbler hemifrån för att de var designade på ett visst sätt.

Jag använde mig mycket av vitt för att det inte skulle ta upp för mycket uppmärksamhet från texten jag hade skrivit själv som monologen var baserad på. Ljus och blommor ger en rymd av romantik, spänning och mystik.

Allt är tecken

”Rollen uppstår i skådespelarens möte med texten.” s. 101

Som jag har förstått ifrån boken om Heeds teater så har allt tecken och det betyder också skådespelaren. Man kan säga att mitt vita genomskinliga tyg samt strumpbyxor och barfota skulle betyda jordnära. I texten kan man kanske säga att närheten till det som är sant i samhället finns i texten. Med att vara klädd på detta vis fick min publik att känna sig att de var i samma situation som mig samt att vi tillhör samma människosläkte. Vi härstammar från apor som våra förfäder genom att sitta på golvet fick de en känsla att de var på nytt barn igen. Inför många saker i livet är vi som barn. Vi förstår en mycket liten del av vårt universum men vår uppgift är ju att ta hand om vår jord och på vilket sätt gör vi det egentligen. Mötet med texten inför min monolog var att försöka göra innehållet levande och lätttuggat för min publik och det intryck de skulle få. Jag gjorde nog en del avtryck till dem genom hur jag klaffade samman allt med en röd tråd.

När jag gestaltar jobbar jag med mycket metaforer och humoristiskt för vi tar inte åt oss budskapet om det inte är lättsmält information. Eftersom hela samhället består av en mängd info så är det svårt att ta till oss allt som är väsentligt.

Resultat

• Om jag nu ska beskriva kort om resultatet så var monologen väldigt uppskattad.

• Ett par kommentarer:

Modig, bra sammansättning av en föreställning.

Jag pratade lite med läraren efteråt och hon trodde att många hade lärt sig någonting utav hur jag gestaltade monologen, från skådespeleriet till rekvisitan i bakgrunden. Jag är väldigt nöjd med mitt arbete och jag känner nu efteråt att det inte finns mycket att ändra på än möjligen min egna nervösa framträdande. Som sagt mycket positivt och det tar en stund att smälta känslorna kring resultatet.

Dela gärna!

studieresa till stockholm

CIMG1548

CIMG1638

fler bilder kommer senare.

Jag var där med min dramaklass och tittade på dramaten och musikalen djungelboken på stadsteatern.

Dela gärna!

en början till repetion på mitt teaterprojekt

Dela gärna!

En sista uppgift i min distanskurs

Inledning

Man brukar säga att en bild är mer värd än tusen ord och bilden tilltalar oss direkt. ”I flera bemärkelser är bilden ett av människornas första språk, vi tecknar så snart handens motoriskt kan föra kritor över pappret och urgamla bildsviter som grottmålningar vittnar om behovet att berätta för gruppen och för eftervärlden ” (Edwards s. 93).

Våra barn brukar inte behärska textens symboliska berättande för fullt utan är i behov utav att samla tillräckligt med inre bilder för att de ska kunna måla fram berättelsen i fantasin. Det är först när de börja läsa själva som de behärskar texterna i böckerna anser Agneta Edward i bilderbokens mångfald och möjligheter s. 95. ”Bra budskap och fina bilder är en standardformulering om hur en bra bok ska vara, vi glömmer lätt att det handlar om ett dubbelt tänkande, i text och bild.” (Edwards s .95).

När man pratar om bilderböcker så handlar det inte om sidor utan mer om uppslag anser Maria Nikojaleva i Bilderbokens pusselbitar. ”Uppslagen fungerar som en teaterscen eller filmruta, det vill säga just som en helhet, inte två separata sidor.” (Nikojavela s. 74). Texterna och bilderna är olika placerade i uppslagen och det gör att för det skapas en rymd i böckernas handling och design anser jag.

Så välkommen att ta del av mitt paper om bilderbokens möjligheter.

Syfte/ frågeställning

Jag har valt att titta närmare på hur uppbyggnaden av en bilderbok är gjord och hur de framställer svåra teman i böckerna. Därför vill jag lägga fokus på hur bilderna är designade i böckerna för att framställa böckernas tema på bästa sätt.

Bilderböcker har en viktig roll i våra liv eftersom vi påverkas mycket av färg och form. Jag har valt att jobba med spår 3 d.v. s. att man får fria händer att skapa en egen bilderbok och till min hjälp har jag tre bilderböcker som jag ska ta inspiration ifrån.

De frågor jag kommer att jobba med är:
Hur är bilderna designade i uppslagen?
Vilken roll har bilderna i böckerna?
Hur samspelar bild och text?

För att komma närmare mitt mål med mitt egna bilddesignade uppslag kommer jag koppla analyserna till kursens kurslitteratur.

Material

Farbror Andy av James Warhola

Boken handlar om en berömd konstnär inom Popkonsten och hans släkt. James och hans familj hälsar på sin farbror i hans röriga men roliga hus i New York. Berättelsen är hämtad ifrån verkligheten.

När familjen hälsar på så har farbrorn sin första viktiga utställning på gång, där han för första gången visar upp sina målningar av soppburkar för världen.

Abbe 8 år och 43 dagar – en bok om Aspergers syndrom av Kicki Polleryd

Boken handlar om en pojke vid namn Abbe som är 8 år 43dagar och har AS. Han är smartare än de flesta säger han, när det gäller avancerande legokonstruktioner från ritningar. Boken är skriven på diagnoskriterier om AS.

Huvudpersonen i boken hamnar i utanförskap eftersom hans föräldrar och andra barn som kommer hem till honom bestämmer över huvudet på honom för att Abbe har en så kallad typisk AS enligt kriterierna som finns inom psykiatrin.

Frida av Jonah Winter

Bokens historia bygger på en sann berättelse om Frida som lär sig teckna och måla av sin fader. Frida bor i Mexico och hon blir först sjuk i polio som barn.

Vid 18 års ålder är hon med om en bussolycka. Som genom ett under överlever hon och fortsätter att måla även om hon har värk resten av livet. I hennes målningar kan man se hur hon förvandlar smärtan till något vackert.

I denna bok hittar man ett utanförskap av allt Frida råkar ut för och hon behöver använda sin fantasi för att måla av sin smärta. Hon har blivit en inspirationskälla för kvinnliga konstnärer som ser Fridas styrka i hennes målningar.

Min mall av min egen bilderbok

En kort presentation

Synopsis:

Boken handlar om en liten pojke som heter Jakob och är 8år. Ibland i sitt liv tänker han på stunder i livet han har varit med om och i dessa stunder känner han en konstig känsla att han inte är som alla andra.

I det stora hela kanske vi ska tala om att Jakob har AS nedsättning (Aspbergers syndrom) som ligger inom NPF (Neuropsykiatriska funktionsnedsättningar).

Vi kommer att möta honom i olika möten han har som finns i hans liv.

Storyboard:
Mina sommarminnen

Mamma och jag i parken

Min stad

Uppslag :

Analys 1- bilderböcker

Farbror Andy – James Warhola

Om man tänker på bilderna i boken så är de självberättande och texten förstärker det som berättas i bilderna. ”Texternas struktur och berättarmönster är en faktor som spelar stor roll för bokens tillgänglighet.” (Edwards s. 79) I böcker kan inte bilder berätta allt utan texten har alltid en viktig funktion för att förstå innehållet. I en av böckerna jag jämför med håller handlingen inte samman, men i denna bok känner jag en intressant handling som vill ta mig från pärm till pärm. Andy och James pappa har någonting gemensamt men på olika stadier när det gäller att gestalta intressanta föremål och här är texten lika viktig som bilden för att man ska kunna förstå bokens handling.

”Kan man förmoda att bilderbokskonstnärerna varit extra känsliga som bildupplevare redan som barn? De tar förstås med sig sina intryck till de egna bilderna” (Edwards s. 67). När man kollar på denna bok så berättar bilderna det som James upplevde som barn. Det som är lite roligt är att det är han som har återgett sin barndom i en bilderbok. Eftersom bildlayouten i de olika uppslagen ändras så skapar det en spänning som boken annars inte hade haft. ”Bilderboken är också oftast barnets första möte med konst, med bilder berör, som kan få själen att svindla eller skrattet att bubbla”(Edwards s.24). Det kanske inte är så konstigt att bilder berör väldigt mycket vårt sätt att vara.

Bilder berör vårt omedvetna utan att vi vet om det och det kanske man upptäcker när leksakskatalogen kommer som reklam. Barnet förstår inte riktigt att den inte kan få allt som finns i den. Reklam och bilderböcker är förebilder för oss och barn som vuxna blir berörda av det.
Man kan också kolla konstnärens Andys soppmålningar på lådorna som står i ett rum där James sover. James i sin tur blir imponerad av sin morbror och när han kommer hem vill han också ha en ateljé i sitt rum.

Vi får också se att James mamma kör honom till konstskolan efter sitt besök hos morbrodern. Jag tror också att hans intresse ökar när han får vara med sin morbror att måla hans tavlor. I boken kan man se att de gör sig löjliga över farbror Andys flintisperuker och de inte riktigt förstå att detta är en sak som handlar om hans image. De har roligt åt de peruker som hans bror har fått.

”Vardagskonflikter är viktiga att hantera.” (Edwards s. 22) Det är viktigt att ta upp olika saker som utanförskap och att människor är olika i bilderböckerna. Något som är synd är att bilderböcker följer med tidens gång och samhällsnormen i samhället. De visar en bild som inte alltid är ok, att man inte får vara den man är känner jag.

Abbe 8 år och 43 dagar – en bok om Aspergers syndrom- Kicki Polleryd

Om man tänker på formatet på boken så passar den inte för hur innehållet beskrivs utan jag känner att den kunde ha ett större format som tar upp bokens budskap på ett helt annat sätt. ”Bilderböckens layout är en del av dess estetiska helhet”. (Nikolajeva, s.63). Om man tar denna bok som ett exempel så tilltalar inte bilderna en åttaåring, enligt min smak, eftersom bilderna är för svaga i sina färger.

När det gäller böcker från psykiatrin så har de en effekt att få en undanskymd egenskap på hur man beskriver handlingen i boken. Boken har en estetisk helhet som inte hänger ihop hur ett barn som får AS ändå vill behålla sin livsvärdighet. Jag skulle vilja se bilderna mer färgstarka och att bilder och text hänger ihop mer i boken. Den känns inte inbjudande för ett barn att läsa.

Visst har det betydelse hur bokens format ser ut och hur bokens budskap förs fram. ”När man talar om de olika bildformatens betydelse för bildkompositionen kan man stundom möta synpunkter på dessa olika energier.” ( Rhedin s.158 ) Jag känner att bilder och texter får alldeles för lite plats att samspela på. De har valt svaga färger som inte får bli ihop tryckta och boken tappar fokus på berättelsen.

”Bilden talar till oss direkt. Bilden är ett starkt uttrycksmedel, att en bild säger mer än tusen ord är inte bara ett tomt talesätt.”( Edwards s. 93 ). En bild ska få oss att må bättre och därför känner jag att det är väldigt viktigt att få en bok som sticker ut bildmässigt och textmässigt även med ett tema som AS. En del barn jag har träffat känner i 15 årsåldern att livet inte är värt att leva och jag håller med dem om man ser böcker, som den om Abbe, som är livlösa som jag känner det. Boken Abbe känner jag ett starkt utanförskap i och att hans föräldrar tycker att det är roligt att han har med sig kompisar från skolan. De gånger tycker hans föräldrar att kompisarna ska få bestämma vad de ska göra. Jag känner att Abbe inte får vara den han är och få utvecklas efter sin egna utveckling utan ska hela tiden måste göra som andra vill. Man få liksom inte ha AS utan man ska vara normal och vad är då egentligen ordet normal för någonting. ”Bilderna är inte enbart dekor, inte heller är de alltid illustrationer av just det texten säger, utan bär i olika grad betydelser och delar av berättandet. Bilderboksbilden är heller inte isolerad företeelse som en tavla på en utställning, utan ingår i en sekvens av bilder som i samspel med texten målar fram berättelsen” (Edwards s.95). Om man tittar i boken så känner man inte att den målar fram en känsla så att någon vill titta i den. Jag kan känna barnets förtvivlan att det är väldigt mörkt och dystert runt hans uppväxt att han inte känner någon glädje att delta i vårt samhälle. I boken Abbe så är det någon utifrån som berättar hur hans liv är och hur skolan fungerar för honom. ”Textens struktur och berättarmönster är en faktor som spelar stor roll för bokens tillgänglighet” (Edwards s.79). Det finns liksom ingen röd tråd i boken och jag tycker den tappar fokus på det viktiga innehållet den vill förmedla.

Frida av Jonah Winter
Boken om Frida är byggd mest på bilder med lite text. Denna bok kanske man kan ha till ett boksamtal.

”Om vi av bilderboken alltid förväntar oss en berättelse att läsa högt för ett gäng lyssnande barn kan somliga titlar bli fel” (Edwards s.82).
Man behöver inte alltid ha en lässtund för att barn övar sitt bildspråk om man läser en sådan här bok för dem. De låter sin fantasi sprida och börja fundera på hur världen är uppbyggd. Den kanske är färggrann och inte mörk.

Frida lider av polo och smärtor men ändå är de inlindande i en varm ton. Man känner ett svårt utanförskap i boken och ändå finns livsgnistan där. ”En bilderbok berättar en historia med både ord och bild. Summan av ord och bild i en bilderbok är oftast något helt annat och mycket mer än bilder och ord, tagna för sig. Ser man bara bilderna får man inte ens halva historien, utan något mycket mindre.”(Nikolajeva s.15) Jag kan säga att den lilla text som finns i boken räcker till för att förstå handlingen. Det är en väldigt bra bok som återberättar hennes tragiska liv med elände och värk.

”Bilderboken är en unik konstform som använder sig av en kombination av två kommunikationsnivåer, den verbala och den visuella”(Nikolajeva s.11). Kommunikationen i boken ser man i färgen och motiven som illustratören väljer att ha med i boken. Man kan som sagt tidigare i texten säga att man beskriver berättelsen om Frida i en äventyrlig miljö och en sagomiljö. Bilderna som finns i boken påminner även mycket om mexikansk bildkultur. Jag tror även att bilderna är tolkade av Fridas egna konstverk och detta gör så att man kommunicera direkt till Frida Kahlo. Denna bok känns också som en hyllning till henne.

Analys 2- mitt uppslag

Mitt val av uppslag blev att försöka återberätta hur en person med AS kan känna sig i olika möten.
Efter att ha sett boken om Abbe och hur de förklara AS så ville jag se hur jag klarar att göra en bilderbok med detta tema. Jag har valt att göra en enkla streckgubbar med fotobaksida som jag först har redigerat. De olika perspektiven av storlek och att det ska vara naturtroget men ändå en touch av en sagofigur. ”Romanförfattaren Lena Andersson sa i sitt radioprogram i juni 2008 att författandet inte handlade om att producera ord utan om att välja ord och den omsorgsfullheten är en viktig del av bilderbokshantverket” (Edwards s.77).
Jag skrev tankar till mitt uppslag så att använda rätt ord och mängd är inte lätt. Så jag håller med Lena Andersson om det hon säger. Jag har haft tre böcker med samma tema för att få inspiration till min egna bok och jag tycker resultatet blev rätt bra.

Jämförelse mellan böckerna i analysen
Nu kommer jag ge en kort bild hur jag tycker de övriga böcker passar in med den boken som jag skapade själv.
”Bokens första uppslag kallas etablerande. Där möter vi oftast bokens huvudpersoner och bekanta med miljön.” (Nikojaleva s. 80)
Om man kollar på de böcker jag har analyserat så är Fabror Andy och Frida de mest välkommande.
Boken om Abbe tappar tyvärr betydelsen och tappas bort bland alla andra bilderböcker på hyllan.

”Barnbokstexter kan emellertid vara av två grundläggande slag: berättande och icke berättande” (Nikojaleva s.17). Man kan säga att boken om Abbe är berättande samt icke på samma gång eftersom boken är skriven på diagnoskriterierna. I alla böckerna finns en slags utanförskap på olika sätt och detta beror lite vilken handling de har.

”En pageturners är en detalj i en bilderbok, verbal eller visuell, som gör att läsaren vill vända bladet och se vad som händer härnäst”(Nikojaleva s.81). Om man kollar i alla tre böckerna så finns det på olika sätt en pageturners som ex. i Abbe för att se hur hans struktur läggs upp och boken om Frida när Frida ligger i sängen och är väldigt sjuk.

Om man jämför den boken jag gjorde själv skiss till och de andra så kommer den jag gjort en skiss till att vara betydligt mer strukturerad än Abbe. Men pratar man om ett svårt tema så tycker inte jag att man ska ha för mycket bilder som stör innehållet. Utan en bild som säger väldigt mycket så att man vill bläddra vidare. ”Med bilderbok avses i denna inledande fas en bok av begränsat omfång som i skönlitterärt syfte vill berätta en historia genom en kombination av text och bilder, så att det förekommer minst en bild per uppslag” (Rhedin s.17).

Jag känner också att en bilderbok ska tala i färg och former. Vilket gör att man kan fastna vid bilder många gånger så att man lägger dem på minnet.

Sammanfattning:
Om man pratar om bilder så spelar de en viktig roll i våra liv och om en bilderbok är välkommande eller ej. Man kan också säga att har man mycket bilder omkring sig som barn kommer bildspråket utvecklas mycket mer än barn som inte har det.

”Bildspråket bygger på en förskjutning mellan ordets bokstavliga betydelse och dess överförda betydelse.” (Nikojaleva s. 31) Barn till konstnärsfamiljer har mycket större utvecklat bildseende och ha en ökad bildförståelse än barn med icke konstnärliga föräldrar. ”Bilderboken som ett artspecifikt konstnärligt och skönlitterärt medium har många kontaktytor till olika konstarter. Eftersom dess form och medieaspekter framstår som ett nästan outforskat område koncentrerar jag mig nästan uteslutande på dessa, medan jag mer undantagsvis kommer att beakta de övriga leden i kommunikationskedjan, d.v.s. sändare och mottagare.” (Rhedin s. 21)

Om man tänker på bilderboken i ett kommunikationssyfte påverka sändaren i böckerna oss till olika saker. Jag kommer att tänka på de enkla Totteböckerna och vilken effekt de har som uppfostringsredskap om hur ska man hantera olika moment. Vi identifierar oss många gånger med det som vi får till oss. Precis som all annan information så påverkar bilderböcker även oss.

”Att uppleva den eviga kärleken tar inte lång tid.” Den finns oftast i våra bilderböcker som vi har runt omkring oss.

Litteraturförteckning:

Edwards, Agneta. Bilderbokens mångfald och möjligheter
Rhedin, Ulla. Bilderboken. På väg mot en teori
Nikolajeva, Maria. Bilderbokens pusselbitar

Polleryd, Kicki. Abbe 8år och 43 dagar
Warhola, James. Farbror Andy
Writer, Jonah. Frida

Dela gärna!

mitt teaterprojekt i drama kursen ett smakprov

live:

Jag ska bara tala om du inte visste att livet har två sidor en positiv som en ros och en negativ sida som inte är så negativ som man kan tro.

Eller kanske är som vi ser på det detta negativ som ett svart hål. Kan du förstå hur svart det är att gräva sitt egna hål jag har gjort det en gång i mitt liv. Har ni?

Inspelat:

Får man en smula för mycket av det negativa kan det bli läbbigt och destruktivt.

Jag förstår att många inte riktigt fatta vad jag menar, kanske inte.

Det vanliga negativa i våra världar kanske är ändå att föredra.

Vad negativt är för mig det vet ni ändå inte.

live:

Få tänka efter en stund och kan man förstå varje människas känsla på det här kanske kanske inte.

Inspelat:

Men kan man säga negativet om positivitet eller det bara en känsla av irritation.

Vilken snygg ända du har eller vad du ser ful ut i den där dräkten.

Ska man använda dessa ord eller vad känner du kanske vi någon gång ska känna en liten smula med ömhet.

Men ska jag berätta för dig när negativt kan bli sjukdom och sjukhus vistelse.

Live:

Livet är så stilla så att det nästan flöt ifrån mig är att kollapsa. Kan ni fatta hur det är att psykiskt ramla ihop.

Det känns som att kränkas nästan ända ner till tårna.

Stilla ,stilla gör att man så sakta faller ihop ner i sängen och dimman.

Jag ställer mig frågan är det bägaren som rann över av friskhet eller vad tro du kanske kanske var det något som ändå åndå inte stämde.

Ok du förstå , men ändå inte.

Inspelat:

I allt detta svarta läbbiga fanns det bara ett mörker men fanns fanns det någon framtid då i allt det där svarta förstå du. Kanske, kanske du var du där också.

Inte det men skulle du du du tro att det fanns strimla av hopp.

Jag har just fallit ihop och i mörkret skrek jag hjälp men vem vem vem hörde mig.

Du, du du stretade med annat och inte gav dudududu mig någon glimt av ljuset.

Live:

Tänk en gång var jag så här här sjuk att mitt huvud hörde röster av stress av mig min älskade. Av glimten fanns bara mediciner var ett faktum tills du inte knappt kunde hålla dig uppe.

Jag tänkte då i livet finns framtid av ljus kanske ändå.

Jag är vädur och det betyder fightas i livet.

Men jag finns ju här nu och det betyder ge inte upp.

Scen 2:

inspelat:
Jag är så svag som självaste stearin i solljus så skööör och svag att man kan brytas förstår du detta vaaar jag.

Att inte ge upp, trots livet känns så lååångt borta.

Live:

Vet du att jag frågar mig själv att jag bara var ett skal.

Ett känslokaaaallt skal.

Ni kanske vill veta att detta skal kunde fortfarande ha en längtan till framtiden.

En framtid som jag försökte förstöra av minnen från allt som har varit med om.

Jag undra en sak kan livet ratas av hat över sig själv.

Är jag grym om jag säger jag misshandlade mig själv till sjukdom.

Inspelat:

Kan livet ha två vägar med en längtan av strimla av kommunikation som når mitt inre väsen. Kan du förstå att jag pratar så om tiden jag har varit med om.

Jag är inte trött längre och bara sover bort min dag.

Låt ena dagen gå framåt eller vad känner du.

Är du hos mig och jag vågar gråta en skvätt.

Scen 3:

live:

Kan du förstå att skvätten blev till glädje. Vad tro ni skvätten av gråt eller glädje betydde för mig. Någon tröstade och förstörd själ i en datasal.

Kan du fatta du fatta att denna person kom mig så nära och detta svårt att knappt fattat fatta själv.

Själen blev lagad av både det ena och det andra.

Innan frågade jag mig kan man simma i tårar, kan bada i kramar.

Var dessa saker en glädje eller en sorg.

En solskens saga som tyvärr fick dåligt slut.

Inspelat:

Vem dränke jag på vägen mot en bättre framtid kan du kanske svara mig.

Jag förstår du har inget svar på detta.

Personer som ville mig den felaktiga vägen.

Live:

Låt samhället ta hand om detta detta är ju så jävla enkelt att säga.

Du får mindre problem själv.

Livet är ju bara en börda för den stackars personen.

Tryck ner henne i golvet och hotar med polis.

Sa hon något eller fanns hon bara till.

Inspelat:

Ja hon misshandlar andra och sig själv är man bara destruktiv emot.

En av mina närstående i släkten är ju psykiatrisköterska ok hon vet bäst.

Ingen förstår att jag inte jag har någon ork till det just då.

Livet såå sakta rinner i mina ådror.

Kanske hör du mitt stilla eko som ropaaa och vill annat.

Frågan till dig var ekot högt eller lågt.

Live:

Tårarna är så stora så att man kan segla på dem och samtidigt ha fart så ,man kan sjunga vem kan segla för utan vind på dom.

Inspelat:

Vem kan segla förutan vind?

Vem kan ro utan åror?

Vem kan skiljas från vännen sin

utan att fälla tårar?

Jag kan segla förutan vind,

jag kan ro utan åror,

men ej skiljas från vännen min

utan att fälla tårar.

Vem kan segla förutan vind?

Vem kan ro utan åror?

Vem kan skiljas från vännen sin

utan att fälla tårar?

Jag kan segla förutan vind,

jag kan ro utan åror,

men ej skiljas från vännen min

utan att fälla tårar.

Live:

Jag kan säääga att det var krokodiltårar i form av arbete.

Jag kanske ä hård på ytan men är det en attityd eller vem kan skära kniven rakt i bröstet på mig kanske i hjärtat också.

Inspelat:

Tro ni att mitt hjärta är gjort av gele eller ädlaste guld.

Jag kan säga att mina känslor är sanna och hjärtat tickar i takt med min ensamhet.

En känsla av svek rakt in i mitt hjärta av ensamhet av känslor till medmänniskor som jag håller av.

Finns ömheten och känslan hos dessa personer eller framtiden kanske ljus men vågar de stå för vad som skedde eller finns känslan kvar hos oss alla.

Eller vad tro du min käraste.

Live:

Jag ger i alla fall en känsla av evighet av ömhet till mina medmänniskor runt omkring mig.

Jag älskar er alla trots inte det verka så ibland.

Inspelat:

Scen 4:

Drömmen är både av ömhet och frihet. Ni kanske känner känslan av tron på en bättre värld är borta. Men jag hoppas på någon gång får uppleva det som alla vill ha barn och familj. Finns det hopp för ,mig också.

Trots att jag har en nedsättning så kanske ni tro att jag är känslokall.

En kall varelse av mitt inre jag som är så kall som kölden på antarktisk eller känslorna rinnande som sand i sahara öknen.

Men jag kan berätta för dig att jag är en varm och känslig person precis som er.

Men vad ska stoppa allt det är ju bara en nedsättning som inte är normal.

Men ska samhället stoppa kölden och stormen en gång för alla.

Live:

Då frågar jag mig varför.

I Sverige finns ju demokrati och yttrande frihet. Jävla satan.

Inspelat:

Eller är samhället så grymt att leva som i krig mellan kulturer.

Vi kanske älska vår vackra förgyllda pyramid har felaktigheter och konflikter.

vårt vårt så fint kallade samhälle ju byggt så.

Eller har ni fastnat i detta mönster.

Live:

Men vad finns det för plats för en funktionsnedsatt person i allt detta.

Jag tittar på er och ifråga sätter er vaddå samhällsnorm.

Våga du vara den du är

Jaså inte

Våga du göra misstag

Ja så inte

Kanske gör det ont i lill tån ett tag.

Men ska andra lära mig läxan eller.

Ta er själva först.

Inspelat:

Min egna tro att bryta mönstret, detta mönster,

Trots att stackars kalle är i grupptrycket

Och du tycker det är fel

Leva är stort, men ändå lever du inte fullt ut

live:

du går i dina fotspår

Du följer samhällsnormen

Tjat och förtvivlan på ditt inre jag

Bröt med släkten det gjorde jag.

Våga stå för den du är och lever mitt egna liv sådan är jag

Men jag vet att jag inte svek mig själv i alla fall.

Inspelat:

Jag gillar inte viktigpettrar och andra säger du är destruktiv

Tron att veta att bäst sätter andra på plats.

Det sista lilla budskapet till er

live:

Låt andra vara som de är och våga visa dig själv i sololjuset istället och som förebild.

Låt oss alla ta varandras händer och bli sams med dig själv och andra runt omkring dig.

Våga säg jag gjorde fel för det vågar jag.

Låt oss gå våra egna vägar i livet utan grupptryck och elände.

Eller vad känner du.

Dela gärna!

Våra medarbetare

Makt
i Media
Claudia
Marroquin
David
Hansson
Henrik
Daleke
Linus
Lennartsson
Nils
Åke Nielsen
Andreas
Pettersson
Amanda
Malmberg
Bild
& Filmgruppen
Madeleine
Jerkestrand
Annelie
Aspegren
Christina
Holmin
Anna
Ulvhuvud
Moomsteatern
Joakim
Strömgren
Mark
Singleton
Ida
Johansson
Emil
Johansson
Emma
Lindblad
Neo
Annika
Hansson
Johanna
Daleke
Linus
Karlsson
Jenny
Persson
Herta
Harrysson
Emma
Farber
Helena
Svensson
Terje
Möllerström
Andreas
Knös
Niclas
Friberg

Hitta till oss

Senaste inläggen
Ansvarig utgivare: Marting Eneborg, Reaktor sydostOm cookies

Våra sponsorer