Projektet finansieras av Arvsfonden

Mina tankar om livet

Jag heter Emma Farber och tänkte skriva lite om mina tankar o  livet?

Det hela började för ca 3 år sedan , innan dess var jag en någelunda glad tjej på 25 år.

Jag tyckte om djur, pyssla och läsa.

Jag hade visserligen haft mina så kallade perioder,  som bestod av både självskade beteende och depressioner.

Jag åkte in och ut på psyket utan att direkt veta vad som felet var.

Jag fick träffa nya läkare hela tiden och det gjorde mig otrygg och osäker.

Jag har alltid tagit lång tid på mig innan jag kan lita på människor och haft svårt att anförtror mig åt människor.

Första gången jag kom i kontakt med psykiatrin var jag nio, psykologen jag träffade då var toppen och jag gick hos honom tills jag var arton år.

Sen hade jag några  ganska bra år och mådde hyfsat bra.

Jag flyttade hemifrån året jag skulle fylla nitton.

Jag flyttade ihop med en kille.

Jag höll på att plugga på gymnasiet, fast jag trivdes  inte redigt där jag gick.

Jag blev mobbade både av lärare och elever.

Jag tog studenten när jag var 21 år.

Min fristad var huset jag och min dåvarande pojkvän bodde i.

Vi hade några underbara år tillsammans, men till slut började vi få problem i vårt förhållande och ända lösningen var att flytta isär.

Separationen fick mig till att må väldigt dåligt och jag började skada mig själv.

Jag flyttande till olika boende.

Jag fick olicka diagnoser och testa den ena madicinen efter den ena.

Att hoppa mellan olicka läkare gjorde att jag gav upp med att ta reda på vad som verkligen vad fel.

Men tillslut fick jag träffa en specialist psykolog.

Han ställde rätt dignos och satte in fförhoppningsvis rätt medicin.

Han är en hjälte för mig och betyder jätte mycket för mig.

Så till er som läser detta vill jag bara säga.

 

GE INTE UPP!

Av emma Farber

 

Dela gärna!
Senaste inläggen
Ansvarig utgivare: Marting Eneborg, Reaktor sydostOm cookies

Våra sponsorer