Projektet finansieras av Arvsfonden

Till minne av Camilla

Till minne av Camilla

Född 25/9 1989

Död 4/11 2001

För femton år sen så började dagen med att jag var glad för idag var det maskeraddisco i skolan som min klass hade planerat så länge och jag var utklädd till en sagoprinsessa. Vi hade så kul hela dagen så vi ville inte åka hem.

När jag kom hem och varit hemma en stund så ringde min kompis mamma och pratade med pappa i en stund och efter ett tag ville han prata med mig. Han frågade mig om Camilla om jag vet vem hon är och jag sa att det är hon i rullstolen som går i samma skola som mig och spelar bowling tillsammans och att hon är min bästa vän. Pappa frågade mig när jag såg/träffade henne sist och det var för en eller två dagar sen hon kom tillbaka till skolan efter hon har varit sjuk ett tag och hon var jätteglad för det men blev dålig senare samma dag så hon åkte hem.

Pappa sa till mig att hon inte finns längre och jag förstod inte vad han menade med det och han förklarade att hon är i himlen och kommer aldrig tillbaka. Jag blev jätte ledsen så jag gick in till mitt rum och mamma kom precis hem från jobbet och undrade varför jag var ledsen men jag kunde inte få fram det så pappa berättade istället och då förstod hon vad det var som hade hänt och hur nära jag och Camilla stod. Jag grät väldigt mycket och mamma tröstade mig och berättade lite om hur det kommer att gå till den närmaste tiden.

Dagen efter hade vi prästen hos oss och hade minnesstund, hade flaggan på halv stång och hade tyst minut i skolan. Efter ca en vecka kom en annan präst och pratade om begravning och hur det kommer att gå till på hennes begravning och lärarna och rektorn hade bestämt sig att den dagen då det var begravning då ska alla eleverna och lärarna på särskolan vara lediga och gå på den tillsammans med mamma eller pappa.

Den dagen kom och mamma fixade handbukett som jag ska lägga på kistan. Mamma sa till mig att den kommer att vara öppen under första tiden innan ceremonin börjar så alla som vill kan komma fram och titta på henne men jag kunde inte gå fram till henne även om jag ville det men jag har aldrig sett en död människa så jag tyckte att det var läskigt. Vi satt så nära kistan som vi kunde så att jag kunde höra bättre. När det var dags att börja gick familjen fram till kistan och pussade henne farväl. Satte på locket och lade fram foto på henne samt ljusen som de tände på.

Prästen pratade om henne och vi sjöng psalmer och någon spelade upp hennes favoritlåt MAMMA MIA. Det var dags att ta farväl. Rektorn höll ett litet farvältal innan vi lade blommorna på kistan och jag sa hejdå men inte högt för jag höll på att gråta. Mamma och jag gick till Camillas mamma och kramade om henne innan vi satte oss igen. På vägen ut från kyrkan kramade jag alla i hennes familj och sen samlade vi oss och pratade om både Camilla och ceremonin.

Nästan en månad efter begravningen så var vi på skolresa och åkte förbi kyrkogården där hon ligger. Gravstenen var inte klar än men jag hade med mig blommor till graven och det blev så fint.

Varje år så åker jag till graven på varje all helgona helg.

Camilla är en ängel och kommer att alltid vara det.

20160404_150158

20160404_150430

IMG_92091

IMG_96391

IMG_64781

IMG_68221

IMG_89831

Dela gärna!
Taggar:
  • Senaste inläggen
    Ansvarig utgivare: Marting Eneborg, Reaktor sydostOm cookies

    Våra sponsorer