Projektet finansieras av Arvsfonden
Lättläst

Dubbelgångarna

Det sägs att alla människor på vår jord har en dubbelgångare. I alla fall utseendemässigt. Själv har jag upplevt flera exempel på detta.

Det första var i Grand Rapids i USA på ett College i samband med en internationell konferens. När jag satt i ett konferensrum kom plötsligt en man från ett afrikanskt land in i rummet. Han var en exakt kopia (förutom hudfärgen) av min chef hemma i Stockholm. Verkligen en överaskande syn.

Veckopressen har ibland ”look a like-tävlingar” och på 1970-talet hade VeckoRevyn en sådan som kallades Dubbelgångaren. Flera av mina vänner hade påpekat att jag var lik Per Ahlmark som under åren 1976 -1978 var arbetsmarknadsminister. Jag skickade in mitt foto och blev hans ”Look a like” i nummer 30 1977 som kom ut den 27 juli. För det fick jag 200 kronor av tidningen.

Sedan 1950-talets slut har jag dessutom en bekant som jag ofta förväxlas med. Han är tre år äldre än jag är. Eftersom vi till viss del har samma intressen, sågs vi rätt ofta i vår ungdom på olika sammankomster. Det enda vi har gemensamt är att vi har en lindrig CP-skada och att vi båda två på 1950 – 1960-talen gick utan hjälpmedel. Vi hade glasögon och behövde lite hjälp av någon person att ta på oss ytterrocken ibland.

Efter en ungdomsträff i Korskyrkan på Birger Jarlsgatan i Stockholm stod vi i foajén och pratade med våra respektive kompisar. Vi var nog ett 80-tal ungdomar som stod där i olika små grupper. Jag hade pratat med en person om att få lite hjälp när vi skulle gå till T-banan eftersom det var halt ute.

När den personen frågade en annan person om han visste var jag stod, svarade denne ”Nej, Lars-Erik har gått. Vi såg när han gick.” Min tilltänkte hjälpare tyckte detta verkade konstigt men gick givetvis hem då. Och där stod jag!! En tredje person fick då hjälpa mig hem.

Betydligt roligare var det när jag på en tågresa blev ”identifierad” som min dubbelgångare.

Jag åkte tåg från Stockholm till Ludvika där jag skulle byta till rälsbuss för att åka till en plats som heter Bredsjö.

När tåget startat från Västerås kom en kvinna i min ålder in i kupén och sade: Ja men där är Du äntligen!! Jag har letat efter Dig (så sade hon namnet på min dubbelgångare) i vagn efter vagn från loket. Jag ska hjälpa Dig i Ludvika. Det lovade jag Din mamma igår kväll!

– Du måste ha tagit fel för min mamma vet inte om att jag ska till Bredsjö den här helgen, svarade jag. Men Du får mer än gärna hjälpa mig byta till rälsbussen i Ludvika.

– Äh, sluta nu (namnet på dubbelgångaren)!! Du får ge Dig nån gång!! Jag sade ju att jag lovat Din mamma att hjälpa Dig.

Jag insåg att det var lönlöst att fortsätta försöka få henne att förstå vem jag egentligen var.

När vi var framme i Ludvika och kvinnan höll på att hjälpa mig av tåget, kom dubbelgångaren gåendes förbi oss på perrongen. Han hade suttit i vagnen bakom oss hela resan från Stockholm.

Text: Lars Erik Widell

Ett tidningsurklipp med Lars-Erik och hans look a like Per Ahlmark.

Lars-Erik och hans look a like Per Ahlmark.

Dela gärna!
Senaste inläggen
Ansvarig utgivare: Marting Eneborg, Reaktor sydostOm cookies

Våra sponsorer