Projektet finansieras av Arvsfonden
Lättläst

Barnhemmen i Riga

matilda

Redaktionen blev väldigt berörda av Matilda Strandbergs historia om resan till Riga och besöken hon gjort på barnhemmen. Barnen saknade kärlek och låg oftast hela dagar i sina sängar. Matilda berättar också om hur det hade varit om hon själv fötts på andra sidan Östersjön.

Hej! Vem är du?
– Mitt namn är Matilda Strandberg, jag är 21 år gammal och bor här i Karlskrona.

Hur kommer det sig att du gjorde resan till Riga?
– En kompis till mig frågade om jag ville följa med och se hur de hade det där. Så jag tackade ja för jag tyckte det verkade intressant.

Hur såg en dag ut på barnhemmet i Riga?
– Först steg de upp på morgonen och fick gröt och vatten till frukost. Sen när vi var där fick de leka och så. Personalen hjälpte dem att byta om och göra det som behövdes. Sen var det vila i 3-4 timmar om dagen. Det ingick även lunch och middag och sen så sov de igen, det var så dagen såg ut.

Hur var barnhemmen, hur många barn och vilka åldrar var det?
– 
Barnhemmen var hyfsat fina faktiskt, fräscha och så där. Nu hade de ju städat och fixat inför att vi skulle komma, så vi vet ju inte egentligen inte hur det är annars. De var 10 barn på varje avdelning som bodde där och ungefär 5 avdelningar, så 50 barn sammanlagt. På det första barnhemmet vi besökte var de mellan 2-5 år. Sen var det nyfödda upp till 18 år.

Vad ser du för skillnader på att vara barn med funktionsnedsättning i Sverige och i Lettland?
– 
I Lettland är man ju ingenting värd om du har en funktionsnedsättning eller sitter i rullstol, du har tur om du lever till du är 10 år gammal. Man får ingen hjälp utan barnen dör oftast i olika infektioner. Barnen som använde kateter fick dem inte bytta vilket blev infektioner inte heller dem som blev sondmatade. Barn fick sondmat för att det inte alltid fanns den extra tid att ge barnet mat på vanlig väg.

– I Sverige har vi det väldigt bra. Vi har rätt till både assistenter och ni har ju Makt i Media här, vilket är ju hur kul som helst. Alla får den hjälp de behöver och alla är lika mycket värda. Du kan lämna bort ditt barn redan på förlossningen oavsett om det har en funktionsnedsättning eller inte, du kan göra det anonymt om du vill.

Var det många barn som hade funktionsnedsättningar?
– Ett hem var för barn med funktionsnedsättning. De fick mest ligga ner, många hade stora trycksår och saknade hår för att de ligger hela dagarna. Att gå ut om dagarna var inget de fick göra.

Vad händer när man blir för gammal för barnhem?
– 
När du är 18 år och inte får bo kvar längre hamnar du på ålderdomshem och bor oftast där till du går bort.

Vad tyckte personalen själva om detta?
– 
Problemet är inte att de saknar kläder och leksaker som många tror. De har alldeles för få personal, på 10 barn var det en. Personalen upplever jag som snälla, men att de går till sitt jobb som de ska och visar ingen direkt kärlek. Alla barn fick varit gosedjur och filtar av oss för att de skulle känna att de hade något som bara var deras. Detta stänger de in i ett skåp och kanske tar ut någon gång i månaden.

– När vi var där hade de tagit in extra resurser som satt och lekte med barnen. Barnen lekte knappt och stökade inte ner och man hörde knappt dem. Man märker att d har diceplin på dem och att det var inget de brukade göra. Många barn hade även blåmärken. De har ju ingen habilitering som hemma. Jag går till habiliteringen en gång om året för att kolla så att min rullstol är bra.

Är de medvetna om hur det ser ut på andra ställen i världen?
– 
När jag kom hade det ju aldrig sett något liknande. Jag älskar ju kläder och de trodde jag var en prinsessa från Sverige. När jag var inne i en saluhall ställde sig folk på led och kollade på mig. Det finns inte i deras värld att man är ute på stan om man sitter i rullstol.

Vad hade ni med er till barnen?
– Karamellkungen sponsrade med godispåsar och så gjorde vi tårtor till dem och hade kalas. Var också en tjej som kallades för ballongprinsessan som gjorde ballonger till dem. Gosedjur, kläder, tv, hjälpmedel som kateter och blöjor. Vi ska åka dit igen i januari.

Får vem som helst åka dit?
– Jag vet faktiskt inte. Jag åkte dit med en tjej som heter Veronika som driver VH-assistans. När hon var 20 år så ville de att hon skulle pensioneras. Hon sitter i rullstol och de ansåg att hon inte skulle kunna jobba. Men då startade hon VH-assistans och har idag 1000 anställda. Vi var tio personer som åkte. Jag betalde allt själv, först från Ronneby till Arlanda och sen till Riga. Mat upplevde jag som billigt men däremot inte kläder och sådant.

Vad tar du med dig från resan?
– 
Att vi har det väldigt bra i Sverige och om jag hade varit född där hade jag inte levt idag. Vi ska till vara på det vi har, man är rätt bortskämd och vill ha väldigt mycket. Det är inte normalt att börja gråta för att man inte får en iPhone 5 till exempel.

Tycker du att barnen på barnhemmen behandlades bra?
– Nej det tycker jag verkligen inte, det är jättesynd om dem. När vi var där så hade de stängt vissa rum men jag kollade in i ett badrum när de tvättade av en liten kille med kallt vatten på golvet. Jag tror inte att barn i den åldern är så lugna om de inte är rädda och de kanske blir slagna.

Alla håller med om att det låter hemskt och skulle vilja åka dit och göra något.

Matilda berättar att många åker dit och lämnar saker och sen går och tittar på barnen som apor i bur.

-Vi ville ju vara med barnen hela dagen och det var en stor process att vi skulle få vara det.

Emilia berättar om när hon besökte ett barnhem i Indien och hennes upplevelser att de behandlades mycket bättre där och Riga ligger bara över Östersjön.

En glad flicka håller i ballonger.

Paket och gåvor till barnhemmet.

Två små barn leker.

En flicka i rulstol.

Här kan du även läsa Matildas blogg http://matildastrandberg.devote.se

Text: Linnea, Linus, Anette och Joakim
Foto: Matilda 

 

Dela gärna!
Senaste inläggen
Ansvarig utgivare: Marting Eneborg, Reaktor sydostOm cookies

Våra sponsorer