Projektet finansieras av Arvsfonden

CMR-lägret 1956

Lars-Erik Widell deltog i Sveriges första scoutläger som tog emot deltagare med funktionshinder. Det hölls under en sommarvecka 1956 i ett samhälle som heter Ramkvilla och ligger i Småland. Eftersom detta var första gången handikappade barn var med på ett scoutläger, fanns sjukvårdskunnig personal med på lägret.

Man hade valt att bjuda in pojkar i 11 – 13-årsåldern, som hade lindriga hjärnskador uppkomna i samband med födseln, att delta i ett scoutläger och få uppleva några dagars ”scoutliv”. Eftersom dessa barns diagnos på den tiden kallades CMR-skada, fick lägret namnet CMR-lägret 1956.

Diagnosen som på den tiden kallades CMR byttes senare ut mot det modernare diagnosnamnet CP. Vi var 12 deltagare med funktionshinder och vi bodde i Ramkvilla Folkskola som låg intill kyrkan. Övriga lägerdeltagare låg i tält på prästgårdsmarken snett emot skolan.

Från Stockholmstrakten kom en 11-åring från Sundbyberg och jag från Skälby i Järfälla kommun, dit min familj flyttat från Hässelby några år tidigare. Övriga pojkar kom från bland annat Göteborgstrakten, Götene och Helsingborg om jag minns rätt.

Min pappa följde med oss ned till lägret och efter en vecka kom den andre grabbens mamma och hämtade oss. På lägret fick vi bland annat lära oss olika saker som till exempel att knyta knopar och lära oss deras namn: Råbandsknop, Skotstek, Pålstek, och ”Kärleksknuten” eller ”Friarknuten” som vår läromästare sade. Nu efteråt vet jag inte om den sista verkligen fanns eller om ledaren ville skoja med oss, men på bilden ser Du mig hålla upp en Friarknut.

Lars-Erik visar upp en knut. Den heter "friarknuten".
Lars-Erik visar hur den s.k. ”friarknuten” ser ut.

Historien var så här: Om man ville gifta sig med en tös och ville försäkra sig om att hon också ville gifta sig med gossen ifråga, knöt han två knutar på ett dubbelvikt snöre. Knutarna skulle vara intill varandra. Han gav flickan snöret. Om hon lämnade tillbaka snöret utan att ha ändrat på knutarna, kunde pojken gå till flickans far och ”begära att få hennes hand” som man sade förr. Om flickan däremot drog isär knutarna innan hon lämnade tillbaka snöret, visade hon att hon inte var intresserad och pojken fick börja leta efter annan möjlig maka.

En av lägerdagarna fick vi tillbringa några timmar på en vagn dragen av en häst. En bonde i trakten skjutsade runt oss i byn och visade på en del sevärdheter. Bland byggnaderna vi såg var pensionatet som varje morgon levererade mjölk och färskt bröd till lägret.

Lägret fick också stort medialt genomslag: Betänk att det vid denna tidpunkt bara fanns Sveriges Radio och endast en programkanal! Televisionen hade ännu inte kommit igång annat än med provsändningar i Stockholm på KTH.

Det hade utlysts en tid för tidningar att besöka lägret, men Expressen kunde inte ”hålla sig” utan deras reporter smög sig in kvällen före överenskommen dag.

Reportern började fråga mig om allt möjligt, men jag sade bara: ”Vi kom ju igår och vi har fått veta att ni ska komma i morgon. Du får vänta till dess.” Han fortsatte dock att springa runt och fick då se den andra Stockholmsgrabben ligga i sin säng och grina eftersom han längtade hem till mamma.

Expressens Stockholmsupplaga hade fabricerat en ordentlig story. Där stod det ungefär så här. ”De båda Stockholmspojkarna grät hejdlöst av lycka, för de hade aldrig förr sett en ko”.

På söndagen inträffade något mycket unikt (i alla fall med mina ögon sett). Efter den sedvanliga högmässan mellan 11.00 och 12.10 i radion, var det direktsändning från lägret i 20 minuter fram till 12.30 då det blev ”Nyheter från TT”.

I programmet intervjuades både några lägerledare och några av oss pojkar, men framför allt intervjuades Bengt Junker som gästade lägret. Jag tror att han var initiativtagare till lägret. Bengt Junker var svensk scoutchef 1951 – 1956 samt chef i Sveriges Scoutförbund 1958 – 1966 enligt uppgift i Wikipedia.

Text: Lars-Erik
Foto från privat familjealbum. Reproduktion Ulla Widell

 

Dela gärna!
Senaste inläggen
Ansvarig utgivare: Marting Eneborg, Reaktor sydostOm cookies

Våra sponsorer