Projektet finansieras av Arvsfonden

Makt i Media möter Charlotte Perrelli

perelli

”Vill man att publiken ska komma och lyssna på en så måste de ju veta vem man är”.

Hur kombinerar du artistlivet och familjelivet?
– Det fungerar bra, jag har sysslat med artisteri sedan jag var 18 år innan jag hade barn och egen familj så jag vet inget annat jag kan bara det på det här sättet. Jag tar med barnen så mycket jag kan, framförallt sommartid när barnen är lediga från skolan, då får de åka med på turnéer och på helger åker de också med ibland.

Hur är det att vara känd?
– Jag har ju varit känd ända sedan jag varit 18 år. Hela mitt vuxna liv har ju varit såhär, så det är något som man vänjer sig vid. Vill man att publiken ska komma och lyssna på en så måste de ju veta vem man är. För att hela cirkusen ska gå ihop måste man ju vara etablerad och känd. Jag tycker det har fungerat ganska bra för mig. Jag tycker inte det varit speciellt jobbigt, oftast är människor trevliga och gulliga mot mig.

Hur känns det att vara schlagerdrottning?
– Jag tycker egentligen inte att jag  är någon schlagerdrottning. Jag har varit med tre gånger . Första gången gick ju jättebra och andra gången gick det ganska bra och tredje gick det lite sämre. Det är ju en bra språngbräda till en massa andra saker även om jag kanske inte sjunger schlager varje dag gör ju det att jag får möjligheten att till exempel ikväll få göra  en sådan här hyllning till Monica Zetterlund.  Såna saker hade jag ju inte fått göra om jag inte varit en känd och offentlig  person som jag blivit genom schlagern. Jag gillar schlager också, det har jag alltid gjort.

Hur kändes det när du vann Eurovision Song Contest för 15 år sedan?
– Det var så himla längesedan och det är knappt jag kommer ihåg. Men det var en mäktig upplevelse. Det är en sådan där sak som händer en gång i livet och aldrig mer. Men sedan har mycket förändrats sen dess också. Eurovision är ju inte som det var då. Det var inte så stort då som det är idag. När jag var med 2008 var det en mer ”spejsad” upplevelse för det var så mycket större. Men det är jättehäftigt verkligen.

Har du några krav när du framträder?
– Nej jag har hållt på så himla länge. Jag är ganska kravlös, jag har bytt om i kök där dom har  stått och lagat mat, druckit kaffe i små plastmuggar, ätit inplastade mackor. Det tramseriet med att ställa massa krav det får andra sköta. Jag vill att det ska finnas en mikrofon och en bra scen det känns viktigt för mig att jag kan göra mitt jobb.

Du uppträder på Ronneby Brunn i kväll, vad tycker du om Ronneby?
– Jag tycker att det är jättetrevligt, jag har ju varit här väldigt mycket, både med Diggiloo när vi varit här hela veckor , jag har kompisar som bor här och mina föräldrar bor inte så långt härifrån så jag har varit här ganska mycket. Jag tycker det är jättemysigt. Om jag någon gång skulle flytta till någon lite mindre stad så skulle jag tycka att Ronneby var ett perfekt ställe därför att här finns vatten, det är vackert, det är fina hus med gullig arkitektur.

– Det är inte jättestort men är ändå inte det här landet, landet, landet man kan åka in till stan och handla det man behöver, man kan gå på HM utan att man känner att sånt kan man inte göra här.

Text och foto: Linus och Anette

 

Dela gärna!
Senaste inläggen
Ansvarig utgivare: Marting Eneborg, Reaktor sydostOm cookies

Våra sponsorer