Projektet finansieras av Arvsfonden

Polisen Fredrik Essen – ”Då var jag riktigt rädd”

Fredrik Essen har varit polis i 24 år. Han tycker att det är väldigt omväxlande. Det är både roligt, och lite tråkigt ibland och det är spännande ibland.

– Den ena dan är inte den andra lik. Det som händer en dag, händer kanske inte på ett halvår igen. Men det händer kanske något annat! Framför allt blir man färdig varje dag och när man kommer tillbaka nästa dag, är det en ny dag på jobbet. Det är ingenting som ligger och väntar på en. Väldigt spännande är det, tycker jag.

Varför ville du bli polis?
– Därför att jag tycker det är för mycket orättvisor i samhället, det är för många som drabbas av brott och jag tycker inte om när folk som inte kan försvara sig utsätts för brott. Och då måste jag försvara dem tycker jag. Det är alldeles för mycket orättvisor i samhället.

Hur är det att köra polisbilen?
– Det är väldigt, väldigt roligt! Oftast kör vi bara runt liksom, man har inte så bråttom någonstans. Man kör som en vanlig bil, men ibland får man köra blåljus och sirener och det är fruktansvärt roligt!

Ni har nya sirener eller?
– Ja, just det. En sådan som vi kör när vi kommer till en korsning för då byter vi ljud på tutan och då reagerar folk lite bättre. Det är som en ramp där uppe på taket med lite blixtljus och sånt. Det är väldigt roligt att köra med blåljus.

Hur många tjuvar har du tagit?
– Oj!?, jag har ju jobbat i så många år så jag kommer inte ihåg hur många, men det är säkert flera hundra som jag har tagit.

Är det samma sak att vara polis i verkligheten som på film?
– Nej, det är det inte riktigt.. När man gör polisfilmer skall det alltid vara så fräckt, det skall se så häftigt ut och vara mycket aktion! Nej, det är inte riktigt så hela tiden. Och de gör de många fel i filmerna, och det sitter jag och blir irriterad på. Så det är inte riktigt samma sak! Ibland kan det vara det ,men inte alltid.

Hur gör ni när barn är inblandade?
– Det beror på vilket sätt de är inblandade. Om de är drabbade av någonting så får man ta hand om dem först för de är oftast ledsnast. Och det är dem som tar mest illa vid sig. Och dem är mest försvarslösa naturligtvis. Men sen finns det ju barn som bråkar med andra barn, då blir det en helt annan sak. Men då får man oftast ta hand om dem och lämna över dem till socialtjänsten. Om det är så att de är hårt drabbade. De stackars barnen…

Hur gör ni när ni ser ett misshandlat eller skadat djur?
– Det beror lite på vilket djur det är, om det är vanliga vilda djur som grävlingar,  rävar och rådjur. Om de är skadade eller påkörda får vi avliva dem. Så fort det går.

Hur går det till då?
– Då skjuter vi dem. För de ska inte ligga och lida och ha ont i onödan. Men om det är hundar eller hästar då får vi inte det utan måste hitta ägaren först.

Misskötsel av djur då? Är det mer Länstyrelsen ärende än polisens?
– Ja, både och. Men då är det oftast någon som tipsar om det. Om det är vanskötta hästar, kor eller tjurar. Då är det länstyrelsen som åker ut och besiktigar djurbeståndet. Och då vill de oftast ha oss med sig ut. För de som vansköter sina djur hotar ofta länsstyrelsen när de kommer. De kan stå och hota till exempel med hagelbössa och då får vi skydda.

Men är det Länsstyrelsen som bedömer vad som är misskötsel?
– Ja, det är det. Det gör inte vi.

Hur går spaningsuppdrag till?
– Oj, det är så hemligt så det vågar jag knappast säga. Då är det civilklädda poliser, som inte har uniform, som smyger runt med olika bilar och tittar olika adresser. Så sitter man och spanar med kikare på tjuvarna.

Har du träffat Leif GW Persson?
– Nej, det har jag inte. Men jag skulle gärna vilja göra det!

Har du varit med i Efterlyst på TV 3?
– Nej, det har jag inte.

Har ni haft samarbete med Stockholmspolisen?
– Ja, det har vi haft. Jag var uppe och jobbade för ett par veckor sedan. För då håller de på att jaga biltjuvar där uppe som stjäl lyxbilar som de skickar med färjorna här. Så då var jag där uppe och jobbade med dem.

Blir du aldrig rädd?
– Nej, det blir jag inte. Jag har bara blivit den en gång och det var under EU-toppmötet i Göteborg 2001. Då kastades det sten på oss. Och då var det en kväll när jag inte trodde att jag skulle komma hem.

Har du varit med och löst en extremt klurig kriminalgåta?
– Ja, det har jag. Det var 1992. Uppe i Stockholm finns det ett stort konstmuseum och där bröt dom sig in och tog fem tavlor. De här tavlorna skulle säljas lite överallt i Europa. En av de som skulle sälja tavlorna hamnade där jag jobbade då, på västkusten. Och då tog vi honom där. Vi lyckades hitta tre av tavlorna hittades ganska snabbt. Det tog ett par år innan de hittade alla tavlor, tror jag.

Vad är det för skillnader mellan privatspanare och polisspanare?
– Polisen kommer in i flera register, men det får inte privatspanare göra.

Är det någon skillnad mellan svensk polis och amerikansk polis i brutalitet av autentiska scener med insatsstyrkan?
– Ja, det är skillnad. Men det är inte så står skillnad i brutalitet. Men det är skillnad vad en polis får göra i Sverige och USA. Det är jättestor skillnad. Om man ska gå in och göra en husrannsakan så behöver inte svensk polis ha med en massa papper. Det behövs i USA. Svensk polis får tillstånd av en åklagare. Amerikansk har större rättighet att sätta handbojor på folk, de har mer olika vapen att använda mot folk. Svensk polis får inte lägga handbojor på vem som helst och hur som helst. Men det gör de på alla.

Får civila poliser använda det våld insatsstyrkan får göra vid ingripande?
– Ja, det är samma regler för alla poliser.

Bild på Andreas och polisen Fredrik när de sitter i en brun soffa och diskuterar
Andreas diskuterar med Fredrik.

Henrik fotograferar polisbilar. 

 

 

Dela gärna!
Senaste inläggen
Ansvarig utgivare: Marting Eneborg, Reaktor sydostOm cookies

Våra sponsorer