Projektet finansieras av Arvsfonden

Ola-Conny Wallgren: ”Perfekta människor måste ha tråkigt”

Han tycker inte att drömtjejerna stämmer överens med verkligheten, men att alla bitar trots allt har fallit på plats. När Ola-Conny Wallgren från dokusåpan Ullared inte grubblar över tjejer, drömmer han om sitt hus och en resa till Norrland. Och mellan alla drömmar och allt arbete hinner han även med ett par avsnitt av tv-serien The Simpsons.

Vad har du för drömmar?
– Vad jag har för drömmar? Vad ska jag säga? Jaaa, jag måste tänka.

Du kanske lever drömlivet alla redan?
– Jag lever kanske lite i drömmens värld. Jag måste tänka här. Att komma långt upp i Norrland och vandra långt upp i fjällen tidigt på våren och fiska och jaga med min hund eller tillsammans med en kompis eller en flickvän. Att bara vandra utan att passa några tider.

– Och nästa dröm? Vad skulle jag vilja göra då? Du satte mig på spiken där. Jag måste få tänka. Jag får återkomma. Nej, nu kom jag på det. Det är att få mitt lilla hus i toppskick. Jag hjälper alla andra men får aldrig i ordning mitt eget hem.

Har du någon drömtjej?
– De där drömtjejerna överensstämmer inte med verkligheten, kan jag säga. Haha. Men i det stora hela blir det väl som man hade tänkt sig. Jag träffar någon nu. Jag hade inte tid med några damer just nu. Men jag tror att det är ganska bra. Alla bitarna faller på plats där, tror jag. Jag kan inte gå in på detalj.

Du är inte singel då i alla fall?
– Nej, men vi bor inte ihop. Hon bor tjugo mil från mig.

Har du upplevt någon baksida av kändisskapet?
– Baksidan av medaljen är väl att man inte alltid kan få vara i fred när man är på stan med sina barn eller om man har flickvän. Då vill man vara privat, men det är svårt. Det ringer folk till mig trots att jag har hemligt nummer.

– Du kan inte komma till en parkering och helt plötsligt kommer det en annan bilist och tar din parkering och då kan inte jag rusa ut. Vad är det man säger ”sila mygg och svälja kameler?” Då får man hålla tyst och gå vidare.

Hur är det att vara med i tv?
– I början tyckte man att det var speciellt. Men nu tänker jag inte på det. Det är ett jobb och jag vill göra det så bra som möjligt. Jag lägger ner hundra procent av mig själv för att det ska bli bra. Det har blivit en del av vardagen. Det känns bra att andra människor uppskattar det man gör.

Hur upplever du att ni framställs i tv?
– Jag tycker väl att det känns ganska bra. Alla tycker väl olika. Det finns de som vill sätta en på spets och analysera. Folk ska ha roligt och trevligt och kunna koppla bort vardagen. Jag tror att många människor känner igen sig. Om man sätter en spegel framför en privatperson när den är ute och reser tror jag inte att den personen skulle vilja se sig själv. Alla gör vi bort oss. Detta är ju lite humor och vi ska ha roligt. Jag tycker att det känns bra faktiskt.

– Klart att det är många som har kommentarer om att jag inte uttalade ord fel. De som är så perfekta måste ha väldigt tråkigt på sina resor. Men jag har väldigt kul. Om jag säger fel till en människa så träffar jag ju inte den personen igen.

Hur har du lärt dig engelska?
– Jag är 49 år och jag har inte lärt mig engelska som de gör idag när man är sju år och går i skolan och blir fullmatad med datorer och allt möjligt. Jag tittar mycket på amerikanska filmer för de talar tydligare.

– Sen tittar jag på Simpsons, där talar de tydlig engelska. Det gäller att prata väldigt mycket hela tiden med människor som kan engelska. Jag tror att det är bättre än att läsa sig till.

Hur trivs du på jobbet?
– Ja, jag trivs på jobbet. Jag får träffa alla slags människor varje dag. Men jag kan också ha en dålig dag. Det spelar nog ingen roll hur bra jobb man har, så kanske alla dagar inte är bra. Men i stora hela stormtrivs jag med mitt jobb.

Jobbar alla invånare i Ullared på Gekås?
Morgan: Alla jobbar inte här. Det är många från Falkenberg, Varberg och Svenljunga.
Ola-Conny: Många är släkt med varandra.

Det var en tillfällighet att jag började här. Jag har jobbat med jordbruk och som murare. Sen jag ar sjutton år jobbade jag som murare, men för sexton år sen blev jag arbetslös och undrade vad jag skulle göra. Så jag sökte hit och hoppades att jag skulle slippa att jobba i kassan. Det behövde jag inte göra. Jag började på livs med matvaror för mat tycker jag om. Jag plockar upp limpor och konserver.

– Det var trevligt att få prata med er. Ni var på hugget i allihopa!

Text och foto: Andreas, Anna, Jenny, Claudia och Anette.

 

Dela gärna!

Senaste inläggen
Ansvarig utgivare: Marting Eneborg, Reaktor sydostOm cookies

Våra sponsorer